Föreställ dig den vackraste fiskedröm och multiplicera den med två. Då börjar man kunna ana vad en sportfiskare från Östersund fick uppleva sommaren 2004. Med mindre än en månads mellanrum landade Björn Eriksson två jätteöringar i Kvitsleströmmen.
Björn Eriksson hyr en liten stuga vid Kvitsleströmmen strax söder om Mattmar och tillbringar mellan 350-400 timmar här varje sommar.
- Kvitsleströmmen har utan tvekan Jämtlands intressantaste fiske. Här passerar både Dammåöringen och Storboöringen på väg till sina lekplatser och annan Storsjööring går upp hit för näringssök. Dessutom misstänker vi att det finns ytterligare en stam som leker i själva Kvitsleströmmen.
Han talar varmt om strömmens högklassiga fiske, även det fina harrfisket under framför allt sommarnätter och höstdagar.
- Men ett sådant fiske som det varit i Kvitsle i sommar, det har jag aldrig upplevt. Utöver mina två storfångster har det också blivit många 2-3 kilosöringar. Helt fantastiskt!

Så här berättar Björn om sommarens två enastående höjdpunkter.
"Det var söndagen den 27 juni som det hände. Det var kanonväder, varmt t-shirt-väder och jag stod vid en av mina säkra ståndplatser för öring i Kvitsleströmmen. Jag hade en tid att passa i Östersund så jag tittade på klockan. Den var precis 16.00 på eftermiddagen - inte en tid då jag vanligtvis fiskar - och plötsligt kastas jag in i kamp med en riktig bjässe till fisk!
Öringen gjorde tre-fyra riktigt långa rusningar och varvade med att tjurställa sig. Jag vet inte riktigt hur de gör det, men fiskar som är så där stora kan tvärnita och liksom nypa sig fast i strömmen. De brukar dessutom kunna sno reven runt stenar och nöta sönder tafsen. Eftersom jag bara använde en 0,25-tafs så kunde jag inte sätta hur mycket press som helst, så jag fick gå ut och skrämma fram den flera gånger.
Det var vid en forsnacke som öringen högg och under kampen drog den sig nedströms mot en starkare ström. Hade den lyckats ta sig ner dit hade det varit kört, men precis innan den nådde fram så lyckades jag mota den mot håven. Men, klassiskt nog, så var nu håven för liten och då var jag förstås riktigt illa ute. Till sist lyckades jag ändå, efter 55 minuters kamp, bokstavligen trycka ner den i håven.
Jag hade en kompis med som vittne och senare vägdes den in på flera olika vågar. Den vägde 5835 gram och är den största jag någonsin tagit på fluga!"

"Det var vid 23-tiden på kvällen den 21 juli som det hände igen. Jag och min sambo fiskade från båt i nedre Kvitsleströmmen. Karin fiskade med flugspö, så då använde jag haspel med wobbler i stället.
Plötsligt högg det till och bar iväg rejält. Efter bara några sekunder förstod jag att det var något stort. Fisken rusade iväg drygt 150 meter och när jag insåg att reven höll på ta slut så blev det dramatiskt i båten. Vi var tvungna att ankra loss och följa med i strömmen.
Alltså, utan båt hade det här aldrig gått, efter rusningen var det bara någon meter rev kvar på rullen. Det var också så tur att jag hade en huggkrok i båten som jag brukar haka gädda med, för den här fisken hade aldrig fått plats i en håv. Första gången som fisken kom upp underifrån båten och välvde ytan, så lyckades jag sätta huggkroken under hakan på den.
Det visade sig att den hade mulat sönder trekroken på wobblern. Den satt bara fast i en krok, så en enda rusning till så hade den säkerligen farit för mig. Öringen vägde 8,1 kilo!
Jag hade himla tur med upptaget av fisken, däremot var det inte av tur som jag hittade fisken. Jag känner till den där djuphålan. Någon fick en liknande fisk i den här hålan i slutet på 1980-talet.
Sådant här händer nog bara en gång i livet - men jag måste poängtera att det var en upplevelse blandat med vemod. Min första reaktion var att vilja släppa henne. Det kändes ju inte ens som en fisk, kanske mer som en hund! Och det var en hona som måste ha varit jättegammal och haft bra gener. Ja, det var vemodigt, jag undrade ju om jag verkligen "hade rätten" att ta ihjäl henne. Men det var ju en troféfisk..."