Harren med sin karaktäristiska fena och stora lättrensade fjäll har fått sitt latinska namn Thymallus Thymallus för sin svaga doft av timjan

I dans med strömmarnas dam
Nu ska det fiskas harr, och var åker man då? Jo, med fördel till storharrens rike Härjedalen. Här har man - inte för inte - utnämnt denna "Strömmarnas dam" till sin landskapsfisk.
Man slutar aldrig förundras över hur mycket naturen förändras på resan till södra delen av länet och Sveriges högst belägna landskap Härjedalen. Täta granskogar övergår i öppna, ljusa tallskogar; granskogens mossa ersätts av tallmoarnas karaktäristiska täcken av renlav och ljung. Sandåsarna och de stora stenblocken som spritts ut i landskapet vittnar så tydligt om inlandsisens skoningslösa framfart.
Naturen i Härjedalen är dock mycket mer komplett än så. Här finns karg hög-alpin fjällmiljö med ett 40-tal fjälltoppar som når 1000 meter över havet, och där-emellan ligger frodiga dalgångar och karaktäristiskt härjedalska bygder.

Framför oss väntar nu två dagar av hänförande natur och, inte minst, ett enormt sportfiskeutbud - så till den grad att det faktiskt uppstår en viss svårighet att välja!
Med några lokala fiskekunnigas hjälp att sålla bland karamellerna beslutar vi till sist att besöka tre ganska olika vattendrag, som alla har välkänt rika harrbestånd: Ljusnan, en av de större norrlandsälvarna med en sex mil oreglerad sträcka genom Härjedalen, Råndan, en oreglerad skogsälv som flödar genom Sveriges björntätaste område, och Tännån som ligger inom Tännäs tämligen unika fiskevårdsområde.

Men först några väl genomtänkta inköp! Vi börjar med ett besök hos Gunnar Ekberg i Vemdalen som förgyller våra flugaskar med sin egna kollektion av harrflugor. Sedan ett besök på turistbyrån i Hede för att inhandla ett var sitt lager av Härjedalens kanske mest kända fluga, den lokale flugbindaren Sonny Brännströms harrfluga "Svärmor".
Sådär, nu är vi redo för det efterlängtade flugfisket! Vår första hoppfulla anhalt blir Ljusnan, Härjedalens kanske harrikaste vattendrag.
Men tyvärr, förutsättningarna är inte tipptopp vid älven denna morgon; vattenståndet är en aning högt och solen har inte lyckats locka fram några kläckningar.
Ljusnan får inte den chans hon förtjänar, men sådant är ju fisket. Vi beger oss i stället vidare mot nästa pärla, Råndan.
Vi kör från Hede, via Råndalen till Dalsvallen och hela vägen bjuds vi på en hänförande utsikt över Sånfjället. Detta 1278 meter höga fjäll blev år 1909 en av Europas första nationalparker, och såsom dess majestätiska charm suger åt sig blicken blir det rent trafikfarligt. Väghållningen blir knappast bättre när vi dessutom får se en stor älgtjur trava över en myr strax nedanför fjället.
Strax söder om nationalparken ligger den ensligt belägna gården Dalsvallen. När vi når dit har ägaren Lennart Fransson precis kommit tillbaka från en björnguidning med ett tv-team från Mitt i Naturen.
Min nyfikenhet skjuter genast i höjden. Jag vet att nationalparken tidigt gav de stora rovdjuren en fristad och att här finns järv, varg och lo, samt en av Skandinaviens starkaste björnstammar. Men hur ofta får man se björn?
- Hittills i sommar har jag sett björn vid närmare 80 tillfällen, varav 34 när jag varit ute på guidning. Men då letar jag ju upp dem, i vanliga fall är det björnen som upptäcker dig först och sticker, säger Lennart.
Över en kopp kaffe berättar Lennart om sitt exotiska hem och arbetsplats. Förutom björnguidning så lockas hans gäster av vandring i nationalparken, älgjakt, högklassigt boende i stugbyn - och förstås fina fiskevatten och kurser i flugfiske.
- Ofta kommer det hit tyskar som aldrig ens hållit i ett metspö, så innan jag visar dem till naturvattnen häromkring brukar jag låta stärka deras självförtroende i min put-and-take-damm, säger Lennart.
Alldeles intill Dalsvallen flödar den legendariska Råndan - ett vilt oreglerat vatten med bestånd av grov öring och harr, och med anseende att vara ett av länets bästa flugfiskevatten.
- För att nämna ett exempel drog en fiskare upp en harr på 1995 gram förra sommaren. Och harrar som passerar kilosstrecket hör till vanligheten, säger Lennart.
Javisst, och det är därför vi är här!

När vi kommer fram till Råndan har klockan nått mitt på dagen och solen gassar som vore det högsommar.
- Ser ni bäverhyddan där borta? frågar Lennart och pekar mot stranden på andra sidan strömmen. Vid djuphålor bygger bävern sin hydda med ingång under vatten eller is.
Jaha, det är ju en bra ledtråd när man letar just harr, som ju trivs allra bäst i strömmens lugnare partier, såsom sel och djuphålor.
Jag binder en "Svärmor" på tafsen och gör några kast. Jag känner stor tilltro till denna omtalade fluga och till Råndan, men konstigt nog så förväntar jag mig inte att få fisk.
Men ack så fel jag hade! Jag skvätter till när det plötsligt vakar vid flugan - och lyckas givetvis uppbringa ett sådant där fånigt, tjejigt pip.
Upp ur vattnet drar jag en Strömmarnas dam, en lilasilvrig skönhet med sin karaktäristiska ryggfena aggressivt och kamplystet uppfälld. Ingen troféfisk precis, men ett nog så adrenalinhöjande byte!
Några fina harrar senare har vi fiskat av två sträckor längs Råndan, vid djuphålan vid bäverhyddan och uppströms Nybodabron. Det har blivit kväll, magen knorrar efter mat, och det är dags att leta upp ett dukat bord.
Planen för nästkommande dag är att prova nordvästra Härjedalens världs-berömda harrfiske, så vi åker upp till Tännäs och tillbringar natten längst upp i den vackra fjällbyn.
Ett strategiskt val kan man säga. Förutom att man får bo i stugor med strålande utsikt, så får man nämligen också fiska i övre Tännån - ett privilegium förbehållet gästerna hos jakt- och fiskearrangören Nättans skog och fritid. Ägaren Ingebrikt Bergman arrenderar en 4,5 kilometer lång sträcka av Tännån sedan 1995.

När vi lämnar den lilla timmerstugan tidigt nästa morgon möts vi av en strålandeblå himmel och årets kanske varmaste dag. Dessutom visar det sig att även Ingebrikt är så där härjedalskt gästvänlig och omtänksam. Han följer med oss ut till Tännån och visar oss ståndplatser, ger tips om flugor och hur vi bör fiska. Men även hur vi inte får fiska. Tännån nyttjas inte som ett skafferi utan här gäller bland annat kvotering och minimimått.
Och vilket fiske det blir! Stundtals kokar vattnet av harrarnas vak efter de många insekter som svävar tätt över strömmen. Det vakar faktiskt så mycket att det nästan stressar mig - framför allt när linan trasslar eller när jag råkar snärta av en fluga.
Många fina harrar låter sig luras av de flugor vi köpt i Vemdalen och av dem som Ingebrikt tipsat om. Däremot ger inte "Svärmor" några resultat, men det har också sin enkla förklaring: jag fick för mig att den flugan inte skulle fungera i Tännån - möjligen baserat på Ingebrikts svala intresse - så den åkte av efter några få kast.

Tännån markerar gräns mellan fjäll och skog och dess charm och spännande fiske håller oss fängslade hela dagen - trots att vi faktiskt hade ambitionen att prova andra intressanta vatten i trakten. Tännäs fiskevårdsområde har nämligen hela 60 fiskevatten med goda bestånd av ädelfisk och vi hade även tänkt besöka både Tännäs fiskecentrum och Rogen Naturum.
Men detta blev ett delikat smakprov av Härjedalen. Vi kommer tillbaka!